Kraschade
En riktig krasch vart det idag, maken skjutsade hem mig för att vila huvudet och han skulle åka till huset en sväng och dona lite. Ensam hemma och det brister totalt över mitt mående, tårarna sprutar och jag förbannar denna jävla huvudvärk, trötthet, irritation mm som jag dras med. Hur kul är livet nu på en skala 1-10 ja typ en 1. Orkar inget känns som man sjunker med detta.

Känner mig som den sämsta frun, mamman, arbetskollegan ja typ usel i allt. Jag vill ha energi, vara glad spontan som jag brukar.
IIH är en kronisk sjukdom så det känns ju sådär att veta det. Men jag vet att den kan ligga vilande i perioder också, men varför inte bara vika hädan helt. Måste verkligen ta upp någon sorts morfinliknande medicin så man kan leva som folk.
Huset har fått ett golv att gå på och nästan all golvvärme är på plats.
Nu har jag fått gnälla av mig lite.
Bildkavalkad 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)